”Vadå, ska jag förbjuda min dotter att klä sig i rosa?”

Det här är en av många kommentarer jag stötte på under förra året då jag uppmärksammade ett par pysselböcker för barn utgivna av Tukan förlag. Boken som riktade sig mot pojkar var blå, innehöll stora maskiner, dinosaurier och sportbilar medan den för flickor var rosa och innehöll söta kattungar, städ- och köksredskap. En av pysselsidorna i den blå boken gick ut på att dra streck mellan pojkarna på bilden och de coola sportbilarna, motsvarande sida i den rosa boken gick ut på att dra streck mellan flickorna och deras hushållssysslor. Bilden jag lade upp på Facebook angående böckerna spred sig som en löpeld och jag fick endast medhåll. När Aftonbladet hörde av sig och ville skriva om böckerna hamnade diskussionen genast i fel forum och kommentarerna öste ner.

”- Min dotter har själv valt sina kläder och leksaker. Påstår du då att det är fel av mig att låta henne köpa den där barbiedockan hon så gärna vill ha? Ska jag istället tvinga på henne en bil och köpa dockan till lillebror? Jag har aldrig påverkat hennes val, flickor föds med intresse för vissa saker och pojkar med andra intressen. Det har alltid varit så och du ändrar inte på något genom att tvinga ett stackars förlag att ta bort böcker som många föräldrar gärna skulle köpa till sina barn.”

Så här tänker många föräldrar idag. ”Jag har aldrig påverkat mina barn, de gör sina egna val.” Men är det verkligen så? Gör barnen sina egna val? Även om du som förälder inte påverkat barnet på något vis så gör samhället det rätt bra på egen hand. Reklamen är en stor bov i dramat och där tänket de svenska leksaksföretagen till förra året inför katalogsläppet. Tidigare såg vi endast flickor på de rosa sidorna tillsammans med leksaksköket och pojkar på de svarta sidorna med det där nya coola geväret. Nu kan vi framöver räkna med att istället se bilder som dessa i katalogerna:

Fantastiskt tycker jag! Och ännu bättre är att i år följer Toys r us i Storbritannien i samma fotspår och ger ut en könsneutral leksakskatalog.

Och nej, det är inte fel av flickor att klä sig i endast rosa och leka med Barbiedockor, felet är att samhället får det att se ut som om att det inte är okej för pojkar att göra detsamma eller för flickor att trampa trampbil. Pysselböckerna hade mycket väl kunnat publicerats men med en ynka liten skillnad:  Pojkar och flickor i dem båda!

Try something new. Remember, amateurs built the ark. Professionals built the Titanic.

Jag vet inte hur många totalt meningslösa konversationer jag hunnit avverka på Facebook-chatten idag. Jag är nu inne på timme nummer fyra på samma stol, i samma tråkiga lokal. Det här med dygnsjobb och vara totalt sysslolös är inte riktigt min grej. Det kryper i kroppen på mig och jag känner mig likt en understimulerad treåring med ADHD.

…endast två och en halv timme kvar. På den här stolen alltså.
Sexton och en halv timme kvar innan hemgång…

Har du ett utmanande och gärna en aning fysiskt krävande arbete till övers? Slå mig en signal, jag vill ha det! Släng även på en rymlig och central lägenhet som grädde på moset så är jag dig evigt tacksam! Högst upp på önskelistan!

Vad gör man för att fördriva kvarvarande tid?
Majken (den vita fluffiga valpen på 12 veckor) tuggar på mattor eller dylikt, jag tror inte det skulle uppskattas här bland kostymnissarna. Soffan tvärs över rummet ser inbjudande ut, en powernap vore på sin plats. Det vore heller inte uppskattat skulle jag tro. Jag får helt enkelt klunka vidare på min Ramlösa med smak av äpple

Vad gör det om hundra år?

Alarmet har ringt, och jag har snoozat tre gånger. Kanske fyra? Jag borde kliva upp ur sängen men det tar emot. Istället ligger jag här och skriver ett blogginlägg, som om att det skulle göra mig piggare?

Min efterlängtade ledighet blev inte så ledig, ett jobbpass vankas idag. Min senaste lediga helg var även den efterlängtad men slutade i jobb både lördag och söndag, jag borde unna mig själv ett nej och en ledig dag.

…och där ringde alarmet igen. Jag SKA masa mig ur sängen. Snart.

Shanghai närmar sig, om en vecka är det dags. Jag bävar inför den långa flygresan. Jag är inte flygrädd, men bara tanken på det trånga utrymmet i ett flygplan gör mig illamående. Jag ogillar trånga utrymmen, kanske till och med avskyr dem. Dessutom hamnar jag väl bredvid en extra bred människa som armbågas under måltiden.

Efter två veckors jobb i Shanghai vankas en jobbhelg på Clas Ohlson (kan bli fint med en redig jetlag i bagaget) och därefter en resa till Paris och Disneyland. Gran Canaria bockades av i början på mars också, det blev många resor den här våren. Enbart en utom jobbet dock, men det är fint att få se sig om!

Vad äter man i Kina? Jag får leva på Mc.Donalds i 14 dagars tid för att inte riskera att få i mig fiskhuvud, hund, apa eller dylikt. Då är jag hellre glatt ovetandes om vad som finns i de torra burgarna.

Kliva upp var det ja,
god morgon gott folk!

Näthat

Visst är väl näthatet fantastiskt? Alla dessa människor som sitter bakom sin skärm och spyr galla över allt och alla som har en åsikt. Det spelar egentligen ingen roll vad personen i fråga tycker, den borde helt enkelt suga kuk istället för att ha en åsikt. Speciellt om det handlar om jämställdhet.

Jag läste ett inlägg på Facebook som en kille skrivit till Kanal 5 angående ett program de sänder. Han ifrågasätter vilken syn de tror att barn och ungdomar får på kvinnor och män när de ser det.

Kommentarsfältet är fyllt av påhopp (konstigt nog nästan enbart från män som vill känna sig lite extra manliga).

”Men gå och gräv ner dig till jävla fitthuvud. Barnen svälter i Afrika, men du lägger tid på att gnälla om ett jävla tv-program?!”

– Vad fint av dig att du genom denna kommentar gjorde situationen bättre för barnen i Afrika? Tack för det! :)

”Jävla bög!”

– Hur vet du att han är bög? Eller blir man det automatiskt om man som kille vill att saker och ting ska vara jämställda? Det visste jag inte.

”Daniel din jävla grin unge. Om det är kränkande kan det väl åtminstone komma från en kvinna.”

– Män får nu alltså inte yttra sig om något som kan vara kränkande för kvinnor, då är man en ”grin unge”, vad det nu är för något? Grinunge vet jag däremot vad det är!

”Men sug kuk å håll käften för helvete, har du inget vettigare att lägga din fritid på föreslår jag att du gräver en grop och sätter dej i.”

”Dagens barn och ungdomar är ändå inte smarta nog att förstå sig på något”.

– Och du blev just ett levande bevis på att ditt påstående stämmer!

Som sagt, många fina kommentarer som egentligen inte har något där att göra överhuvudtaget eftersom de ändå inte håller sig till ämnet. Har du inget att skriva som inte innehåller kuk, bög, fitthuvud eller liknande så kan du lika gärna låta bli.

Dom säger att våra drömmar är för stora, men vi kommer aldrig att förlora!

Utanför tågets fönster lyser solen, typiskt. Varför kan det inte vara sol när jag vill att det ska vara det? Det gör visserligen kanske inte så mycket att jag missar den några timmar idag då jag på söndag har sju soldagar framför mig. Det ska bli fint.

Jag har haft några bra dagar i Göteborg. Jag och syster besökte Säröhus där vi åt finmiddag, spenderade tid i relaxavdelningen och sov i ett rum på takvåningen med utsikt över havet. Med andra ord fanns det inte mycket att klaga på!

Igår besökte vi Freeport outlet för lite shopping och på kvällen mötte vi upp min systers pojkvän och spelade Black Light minigolf. Dagen avslutades med ett avsnitt Glee och efter en ganska stressig morgon idag sitter jag nu på tåget på väg hem till Gävle.

Jag har nu två och en halv timme kvar på tåget, låt den tiden gå fort tack!

I would walk 500 miles…

Det finns få tillfällen då jag känner mig lika cool som när jag kör bil med The proclaimer’s låt ”I’m gonna be” på högsta volym i högtalarna. Jag sjunger med (läs skriker) så högt jag bara kan i refrängen och är precis lika häftig som Ted Mosby. True story!

…and I would walk 500 more,
just to be the man who walked a 1000 miles
to fall down at your door.

Barnsjukdomar

Jag trodde att öroninflammation hörde till småbarn, att jag för längesedan fyllt min kvot för åtminstone detta liv. I morse besökte jag hälsocentralen för att få höra att jag återigen drabbats av detta och traskade hem med en apotekspåse i handen fylld med ännu en kur antibiotika. Jag kanske ännu räknas som barn? Vad vet jag?

Utöver värkande öron har jag en extrem hosta så världens finaste farmor och farfar kom förbi på förmiddagen med hostmedicin till mig. De hade även med sig en påse fylld med matlådor, glass och läsk. Jag har det förbaskat bra ibland måste jag erkänna.

Bortsett från barnsjukdomar så händer det faktiskt andra saker i mitt liv också. Nu är det bestämt att det blir en jobbvecka på Gran Canaria i början av mars och två veckors jobb i Shanghai i början på maj. Kina känns spännande, men även skrämmande. Jag ska få någon dags ledighet, vad gör en stackars förvirrad tjej på Shanghais gator helt ensam? Jag kanske ska krama en lyktstolpe och helt enkelt bara se mig omkring från samma punkt hela dagarna? Risken finns ju att jag annars går vilse och blir kvar i Kina för evigt. Har någon ett bättre förslag kan ni väl hojta till!

Dagens problem är vad en ensam stackars sjuk tjej gör i sin lägenhet för att fördriva tiden? Jag har besökt hälsocentralen, ätit frukost, spelat 4 pics 1 word, tittat på några avsnitt av How I met your mother, surfat runt på Facebook, skrivit detta blogginlägg och klockan är endast 13:35. Det här blir en lång dag.

Mellanmjölk

Nu är jag här igen, det tog mig ett tag att komma på lösenordet och logga in. Kanske jag skulle börja blogga igen? Jag vet dock inte om vad. Just nu är en sådan period i livet då jag själv tycker att allt är extremt tråkigt. Funderingar kring framtiden fyller mitt huvud och vägrar ge sig av. Livet tar ibland oväntade vändningar (kanske inte så oväntade men jag har vägrat se det), och nu vill jag bara göra något nytt. Jag kan inte sitta här och deppa ihop, jag är expert på att tycka synd om mig själv. I längden är det inte den bästa lösningen. Men efter en natt med utebliven sömn tänker jag åtminstone tillåta det idag.

När saker och ting går fel börjar tankarna snurra om övriga saker. Vad vill jag göra med mitt liv? Är jag nöjd med det här? Vill jag verkligen bo i Gävle fram till min dödsdag? Vill jag plugga? Vill jag fortsätta jobba?

Jag kan tala om för er vad jag faktiskt vill göra. Jag vill se världen, jag vill lära känna mig själv och utvecklas som människa. När jag är klar med det vill jag slå mig till ro hemma i Sverige, bilda familj och bara ha det fantastiskt bra.

Jag vill inte sitta i lilla Gävle och se mitt liv passera medan jag tillbringar oändligt många timmar i min bil till och från jobbet. Jag har ett jobb jag trivs med, till och med två jobb. Jag har en inkomst så att jag klarar mig. Där har vi det som stör mig, ”jag klarar mig”, vill jag verkligen bara klara mig? Jag vill vara nöjd och tillfredsställd med livet, inte känna att jag ständigt svarar ”det är helt okej” med ett ansträngt leende på läpparna när någon frågar hur det är. Jag vill kunna svara att det är bra, jag vill känna att jag får ut något av livet, jag vill känna att jag är på rätt väg, att jag gör det jag vill göra. Just nu är jag enbart förvirrad.

Det kanske är som min chef nämnde på personalmötet förra veckan. Livet är uppbyggt i rutor. Censurrutan, kaosrutan och motivationsrutan. Censurrutan är där man inte vill vara. Där är allt lagom, och finns det problem så lägger man gärna över problemen på någon annan. Till slut blir man förbannad över situationen, arg över att saker och ting inte blir som man vill. När kaosrutan och ilskan börjar ge med sig kommer du slutligen till motivationsrutan och det är då det händer grejer. Jag tror att jag just nu står och stampar fram och tillbaka mellan censur och kaos. Jag måste ta mig till den tredje och sista rutan och ta tag i saker och ting. Jag vill minnas att det fanns ytterligare rutor, men det är dessa tre jag minns. Och det räcker visserligen bra, så länge jag får ut något av det, MOT MOTIVATIONEN!

Men först ska jag gräva ner mig i soffan, se oändligt många avsnit av How I met your mother och bryta ihop för att sedan ta mig uppåt. Fy vilket deprimerande inlägg, men jag ska återkomma med ett glatt inlägg. Tids nog!

(Mitt Super Mario 64 som jag beställde från Tradera förra veckan ramlade lägligt nog ner i brevinkastet nyss, det kanske kan få mig på andra tankar.)

Aaaaand now, Disney dreams!

Jag har slängt mig i soffan och lagt upp fötterna på bordet, det är med andra ord färdigjobbat för idag. Två kissekatter ligger på min mage/halvt på tangentbordet vilket försvårar bloggandet en aning.

Idag jobbade jag stängning tillsammans med Helena som nu går på semester. Jag kan erkänna att jag var rejält avundsjuk när vi stängt dörren bakom oss och hon trampade iväg på sin cykel mot Gävle, sommarkväll, öl och flera veckors semester. Men vet ni vad? Nu återstår bara en höst, vinter och vår med 103% jobb innan jag får min välförtjänta semester. Puh!

Helt semesterlös har jag ju faktiskt inte varit denna sommar. Jag har avverkat Paris, Disneyland och några regniga dagar hemma i Sverige. Disneyland och Walt Disney Studios var, som väntat, helt fantastiskt! Den enda besvikelsen var den omtalade attraktionen Space Mountain. Här har vi i flera år gått och trott att detta ska vara universums häftigaste attraktion som reklamen påstått. Vi har laddat upp med enorma förväntningar och sätter oss ÄNTLIGEN i vagnen. Vad möts vi av? Några minuters huvudvärk… Tvära svängar och hårda inbromsningar är det enda jag minns från åkturen. Mitt stackars huvud fick sig ett par rejäla smällar. Jag utser därför Space Mountain till vistelsens flopp. Vistelsens topp var ljusshowen på slutet vid slottet. Jag stod där och var helt mållös i 30 minuter, det stör mig faktiskt en aning att jag inte på något sätt kan förklara hur det var. Det MÅSTE ses! Med hjälp av någon slags projektor visade de filmer på slottet med ringaren i Notre Dame som klättrade kring tornen, Peter Pan som jagade sin skugga, Anden från Alladin som dansade och mycket mer. Detta toppades med disneymusik och fyverkerier utöver det vanliga.

Andra höjdpunkter var Rock’N’Rollercoaster, Chrush’s coaster och Tower of terror. Vem kan mostå att falla 13 våningar med hiss i ett öde hotell eller att åka berg och dalbana i kolsvart mörker? Inte jag!

Många tror att parken inte är något för vuxna utan endast avsedd för barn, de kan inte ha mer fel. Jag rekommenderar ALLA att någon gång åka dit, det är en grym upplevelse. Liseberg, Grönalund och Sveriges övrika nöjesparker kan slänga sig i väggen, de har absolut ingenting att komma med i jämförelse med Disneyland. Fem av fem toasters – kanonkul!

Förutom Disneyland checkade vi av triumfbågen och Notre Dame. Eiffeltornet såg vi på håll, tog en bild och checkade av det också. Vi såg även utsidan av Lovuren, vi hade planerat att gå in och kika på Mona-Lisa men då mina medresenärer glömt sina pass på hotellet (som krävdes för gratis entré) så blev det aldrig av.

Nu är det sovdags så mer än så här hinner jag inte berätta om Paris, istället bjuder jag på ett gäng bilder. God natt.

 

I don’t mind if you don’t mind

Fyra futtiga timmar är vad som återstår på jobbet imorgon innan jag går på semester. Min första lediga dag ska jag ägna åt att packa, på natten mot tisdagen sätter jag och Johanna oss nämligen i bilen för att åka mot Skavsta flygplats. På tisdag morgon, 06:40 för att vara exakt, lyfter planet som ska ta oss till Paris. Där möter vi upp min syster som flyger från Göteborg och sedan väntar några galet roliga dagar på Disneyland! Får vi tid över kanske vi kastar ett öga på Eiffeltornet också, men det är inte riktigt lika viktigt.

Jag har även hunnit med andra spännande grejer sedan jag skrev sist. Jag sålde den gamla Escorten med 17 år på nacken och skaffade mig en Ford Focus. Känslan av att ha AC på sommaren är obeskrivlig och tanken på att ha eluppvärmd vindruta, kupévärmare och stolsvärme i vinter får mig att vilja hoppa av lycka. Bara en sådan sak som att ha fjärrstyrt centrallås och trippmätare känns som en lyx. Jag är riktigt nöjd!

Tillökning i familjen har det blivit också. Jag åkte till Stockholm för att hämta hem en Sphynx på 15 veckor förra månaden. Han heter Max och jag är helt såld på den lille krabaten. En mer kelsjuk kisse får man leta efter.

De ringde från OP Assistans och bad mig att komma tillbaka. Jag blev erbjuden en fast tjänst på 78% från och med september. Det är toppen med tanke på att mitt vikariat på Clas Ohlson går ut i augusti och jag då går ner på 25%. På OP Assistans har de även ansträngt sig och lyckats anpassa mitt schema så det passar med mina helger på Clas, vilket betyder jag kan ha båda jobben samtidigt och dessutom fortfarande får vara ledig varannan helg. Det känns som om att jag har haft rejäl tur och jag kan nu slippa ha ångest över min inkomst i höst, fantastiskt.

Nu ska jag snart krypa till sängs.
God natt på er!